Ja men se på sjutton jag lever visst. De här med blogga är inte min grej. Dels för att de är ganska oinspirerande att skriva när ingen läser och dels för att jag blir så motarbetad när jag försöker blogga. Ska jag försöka blogga via bärbara datorn så kan några av följande senarion ske:

1. Jag slår på datorn och som från ingenstans dyker den snart 2årige Bilar fantasten upp för slår man på datorn betyder det ju automatiskt att vi ska se på Bilar. Nu pratar vi alltså Disney Pixars Bilar.

Ni vet den där filmen om den stöddige röda racerbilen utan lysen som är så fruktansvärt egocentrisk och dryg ("Vet du vem du snackar med? Jag är Blixten McQueen  och helt saknar vänner men som sedan av misstag hamnar i den lilla staden som gud glömde och vips på mindre än en vecka så har han förvandlats till en omtänksam och generös bil som blivit vän med hela staden. Eller den andra filmen som handlar om hans lite mindre intellektuellt begåvade vän som lyckas bli indragen i en spionhärva och saves the day. Ja de flesta har väl sett någon av filmerna någon gång, jag har sett dessa filmer så många gånger nu att jag har tappat räkningen. Men av filmerna han har så är ju Bilar filmerna klart att föredra inget ont om Rorri racerbil eller Byggare Bob eller jo... Idag såg vi Byggare Bob och minst två av karaktärerna är så j-la korkade så de får Bärgaren i Bilar att framstå som ett geni dessutom har de så irriterande röster att de skär i huvudet när de pratar. Jaja men nu kom jag av mig åter till mina scenarion.

2. Jag startar datorn, startar internet och börjar skriva och då... dör datorn. Och jag startar om den för att den bara ska lägga av återigen och när jag har gjort det några gånger så svär jag över datorn innan jag överger den.

3. Samma scenario som ovan bara att förutom att datorn lägger av så går den inte att starta om för den vill köra någon sorts reparation den inte klarar av och så får man starta om den flera gånger innan den ger med sig och i värsta fall så lyckas den lägga av efter en stund iaf.

4. Jag försöker blogga via telefonen och inser att det inte går att lägga in bilder för att den inte har något minneskort så jag surar och skiter i att använda telefonen och beger mig till datorn (se scenario 1-3)

5. Jag försöker mig på telefonen iaf och inser att jag får klara mig utan bilder och då startar telefonen om flertalet gånger ist.

6. Peter har med sin arbetsdator alternativt så sitter han vid vår bärbara datorn och går metodiskt igenom Blocket i under vääääääldigt lång tid att man helt enkelt inte har en suck att ens skriva en fjuttig liten rad i en bortglömd blogg.

Ja så då under ni ju så klart (och med ni så menar jag så klart de 1-3 personer som återkommit flertalet gånger sedan mitt förra inlägg) hur jag lyckats denna gång. Svaret är enkelt, Peter har sin arbetsdator hemma över helgen, och han sitter inte vid Blocket för han är inte hemma :)

Jag hade nu när jag har avlagt min långa bortförklarande text tänkt skriva om liv och död. Nu slutade till och med 1-3 läsarna som antingen läst samma inlägg flera gånger eller bara varit in och kikat och blivit besviken dag ut och dag in att läsa för helt ärligt hur roligt ämne är liv och död. Inte så där jätteskoj kanske...  

Det jag menar är att jag har kommit till den åldern där allting handlar om liv och död. Vänner,bör nog skriva bekanta för med handen på hjärtat har jag inte så många nära vänner längre de försvann någonstans efter vägen. Vet inte men jag tror att de beror på att jag flyttat till världens ände och hit går det inte ta sig fram utan karta, kompass, en inhemsk guide och inte heller fungerar vanliga kommunikationsmedel härute, vi förlitar oss på djungeltrumma och de är det inte många betongbarn som kan spela tyvärr. Jaja vänner, bekanta, folk man vet vilka de är alla går de och blir gravida och som en motpol måste så klart någon annan lägga igen sina ögon. Så medan alla går med gravidmagar går jag på begravningar de senaste året har inte mindre än 3 släktingar till mig dött och 1 ingift släkting vad jag kan komma på så här på rak arm. Förra juli så var det hel livscykel som spelades upp i form av ett dop, ett bröllop och en begravning under en och samma vecka. Dock så var det en nära släkting till mig som dog så jag orkade faktiskt inte med bröllopet hur trevligt de än hade varit.

Låter ganska mörkt och trist och det är det ju på ett sätt, döden är ju aldrig rolig ändå är den ständigt närvarande och när ett ljus släcks så tänds ett nytt. Jag är glad att min mormor hann träffa min son även om det tyvärr inte blev så många gånger och jag kan säga att av alla runt mig så var han nog den som gav mig mest tröst när mormor dog för han förstod inte vad som hände, han beklagade ingen sorg han bara skrattade och fortsatte leva sitt liv.

Jag kommer ihåg när en nära släkting var liten så kom han hem till min mamma och pappa och då hade våra kaniner precis dött (de självdog 8-9 år gamla). Han tyckte vi kunde gräva upp dem och helt förfärad sa jag att nej de kan vi inte göra för de är ju döda. Då tittar han på mig med sina stora ögon och frågar mig "varför dör man?" Jag blev helt ställd. Vad svarar man på den frågan. Jag var väl kanske 18 år gammal och han 4 år eller något sånt och jag ville inte säga något som skulle bli fel så jag sa bara det att kaninerna var gamla och att när man blir gammal så dör man. Och han var nöjd med det svaret och frågade inget mer. Sedan gick det ett bra tag så fick mamma och pappa ta bort vår 14 år gamla collie. Så kom pojken hem till min mamma och pappa och då frågade han var hunden var. Då sa mamma att han hade dött. Då tittade pojken på min mamma och sa "när man blir gammal då dör man, för så är det."

Livets gång, födas, leva och dö. Ibland kanske vi borde stanna upp och njuta mer av nuet istället för att gå och längta tillbaka till det förgångna eller oroa oss för framtiden. Bara njuta av varandras sällskap och inte ta varandra för givna. Jag vet att jag är dålig på att leva i nuet men jag ska försöka bättra mig.

"Carpe diem quam minimum credula postero" (fånga dagen, lita ej på morgondagen).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En liten rolig grej jag hittade på en humorsida :)   Vill du bli förälder? Är det så här det är?? Vill du bli förälder? Testa följande först...   1. Kvinnor: För att förbereda dig för moderskapet - ta på dig en morgonrock och knyt fast ...

Jag har länge gått runt och svurit över vågen som hela tiden visar helt andra siffror än vad jag tycker den ska visa.   När sedan, till råga på allt, folk börja insinuera att jag skulle vara gravid igen (vilket jag absolut inte är om de är nå...